Fornsvenska

 

Äldre fornsvenska pratades vid året 1225-1375, kallas även klassisk fornsvenska pga. att språket var relativt stabilt och att de nedärvda ljud- och formsystemen var ganska väl bevarade. Äldre fornsvenska är en nyare mindre värdeladdad beteckning som blivit vanligare då man gått ifrån synsättet att den äldre fornsvenskan skulle vara "bättre" än den yngre.

Klassisk fornsvenskas bakre gräns utgörs av den äldsta texten skriven med latinska bokstäver, en bit av Äldre Västgötalagen som daterats till ungefär 1225. Vid mitten av 1300-talet kom den första rikssvenska lagboken "Magnus Erikssons landslag" (Magnus var då Sveriges kung). Under klassisk fornsvensk tid finner man huvudsakligen tre texttyper: Lagar, Religiösa texter och Poetiska texter

 

För att ni ska få en bättre insikt i hur språket såg ut så kommer ni får en bit ur ”Erikskrönikan” som skrevs på 1320-talet:

 

Birger jerl, then wise man.

Han loot Stockholms stad at byggia

med digert with oc mykin hyggia,

eth fagerth hus ok en godhan stadh

alla ledh swa gjort som han badh.

Thet er laas fore then sio,

swa at karela göra them enga oroo.

Then sio er god, iak sigher for whi:

nittan kyrkiosokner liggia ther i

ok um kring sion siu köpstäde.

 

 

Yngre fornsvenska användes från 1375 till 1526

 

Är en tid där det hände många olika stora språkliga förändringar i det tidigare relativa stabila språket. 1526 trycks Nya Testamentet på svenska vilket skapar startpunkten för den äldre nysvenskan och även slutet på den yngre fornsvenskan.

Den yngre fornsvenskan har ofta blivit nedvärderats i jämförelse med den klassiska fornsvenskan som ett blandspråk i upplösning. Det är först nu i nutida språkforskning som man har valt att tala om den yngre fornsvenskans utvecklingspotential och mångfald.

 

1349 kom digerdöden till Sverige och höll i sig till 1350. Den följdes av flertal epidemier under de närmsta hundra åren. Befolkningen blev mindre och många av de äldre dog i epidemierna vilket gav förutsättningar för snabba språkförändringar.

 

Under 1300-talet hade lågtyskan haft stort inflytande på handelsmän och hantverkare. Det lågtyska inflytandet kom att förändra hela språket. Det lågtyska inflytandet gjorde att svenskan fick massa nya låneord, nya prefix och suffix samt förändringar i ordföljden.

Allt i den yngre fornsvenskan var inte instabilt. Under senmedeltiden var det religiösa skriftspråket på väg att bli en etablerad norm. Vadstena kloster blev mycket viktiga för hur medeltidssvenskan skulle se ut i skrift då kloster hade en relativt stabil skriftspråkstradition. Vadstenanormen var konservativ och hade tydliga drag av götamål. Klostren kan ses som en motpol till kanslispråket som hade främmande influenser.

 

Ett exempel på hur yngre fornsvenskan såg ut är sagan om Didrik av Bern från cirka 1450:

 

Samson tog jomfrwne j sin fampn oc bar henne nidh oc satte henne vpa sin hæst oc en annan hæst hade han . ther førde han gwll oc kostelighe haffuor vpa . han wæpnade sik well oc bant sin hielm oc red sin weg . han lag lenge i en storan skogh . oc giorde sik ther et hws .

 

 

 

 

 

 

 

Äldre:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Klassisk_fornsvenska

Yngre:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Yngre_fornsvenska

 

 

 

Skriven av Sebastian Westin