Runsvenska av Sebastian, Eric och Patrik

Runsvenska är namnet på de äldsta kända skrifterna av svenska, skrivna mellan 800 till 1225.  Under slutet av 1200-talet sägs det att den Äldre västgötalagen har skrivits, den äldsta svenska texten skriven med latinska bokstäver. Namnet kommer av att språket skrevs med ett så kallat runalfabet. Namnet är egentligen dock felaktigt eftersom det knappt är någon skillnad på det som i Danmark kallas rundanska. Idag använder man därför hellre namnet fornöstnordiska. Detta språk stod även nära den så kallade fornvästnordiskan, och därför brukar dessa två språk kallas för dialekter ur språket nordnordiska. Under början av vikingatiden var skillnaden mellan dessa två dialekter inte viktig. Skillnaderna ökade dock senare, men blev inte så skilda så man inte kunde förstå varandra förrän fram till medeltiden.

Europa och Asien pratade ett såkallat dotterspråk till de indoeuropeiska urspråket som sedan utvecklades till och splittrades till många olika språk för ca 4000 år sedan. Däribland bildades nordgermanska fast det var inte riktigt så välutvecklat som vårat språk idag utan de var helt annorlunda både uttal och skriftligt.
Man har lite information om urnordiskan var då och man har bara några få ledtrådar från de låneorden i finskan och samiskan, och det finns kvar sådana än idag men t.ex. kunnigas från finskan och från urnordiskans kunnigaz (kung).
Men runsvenska är mycket mer lik de sätt vi har att prata idag än urnordiskan, och vissa ord är nästan likadana idag som förut t.ex. vintr (vinter) och siunka (sjunka) med mera. Gottländskan har fortfarande ”auge” för öga och ”haim” för hem. Gutarna var mest handelsresande bönder och deras tal är mest beroende på att de inte har lika mycket kontakt med omvärlden eftersom att de är bosatta på en ö.
Urnordiskan blev troligtvis överrumplad av runsvenskan runt år 800 på runalfabetet med 24 tecken vart ersatt av ett nyare alfabet på 16 tecken som då vart kallad futharken, och nya ljud kommer till t.ex. ”y”, ”ä” och ”ö”. Ca 3000 skrifter har man funnit i Sverige som har varit på runsvenska

Även fast de latinska bokstäverna inte kom upp till oss i Norden förrän efter vikingatiden så kunde nordborna ändå skriva. Man skrev på den tiden med germanska tecken som kallas runor. Den äldsta runan som man har hittat är skriven el. ristad för över 2000 år sedan. Resta stenar med runinskrift finns i nordiska länder bara. Det fanns två sorters runor under Runsvenskan, normalrunorna och rökrunorna. Det enda som skiljer runorna åt är hur de ser ut. Man kan också kalla dem för olika handstilar. De flesta runristningar som finns kvar idag är uthuggna i sten, även fast det var vanligare med ristningar i trä. Eftersom träet ruttnar så finns väldigt få trärunor kvar. Ordet ”runa” betyder hemlighet. Inte alla gick över till latinska bokstäver vid runsvenskans slut, eftersom papper var dyrt så fortsatte många under en längre tid att rista meddelanden med runor på träbitar.

 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Runsvenska

Skrivet av Sebastian Westin, Eric Åkerlund och Patrik Nylén.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0