Runsvenska är namnet på de äldsta kända skrifterna av svenska, skrivna mellan 800 till 1225.  Under slutet av 1200-talet sägs det att den Äldre västgötalagen har skrivits, den äldsta svenska texten skriven med latinska bokstäver. Namnet kommer av att språket skrevs med ett så kallat runalfabet. Namnet är egentligen dock felaktigt eftersom det knappt är någon skillnad på det som i Danmark kallas rundanska. Idag använder man därför hellre namnet fornöstnordiska. Detta språk stod även nära den så kallade fornvästnordiskan, och därför brukar dessa två språk kallas för dialekter ur språket nordnordiska. Under början av vikingatiden var skillnaden mellan dessa två dialekter inte viktig. Skillnaderna ökade dock senare, men blev inte så skilda så man inte kunde förstå varandra förrän fram till medeltiden.

Europa och Asien pratade ett såkallat dotterspråk till de indoeuropeiska urspråket som sedan utvecklades till och splittrades till många olika språk för ca 4000 år sedan. Däribland bildades nordgermanska fast det var inte riktigt så välutvecklat som vårat språk idag utan de var helt annorlunda både uttal och skriftligt.
Man har lite information om urnordiskan var då och man har bara några få ledtrådar från de låneorden i finskan och samiskan, och det finns kvar sådana än idag men t.ex. kunnigas från finskan och från urnordiskans kunnigaz (kung).
Men runsvenska är mycket mer lik de sätt vi har att prata idag än urnordiskan, och vissa ord är nästan likadana idag som förut t.ex. vintr (vinter) och siunka (sjunka) med mera. Gottländskan har fortfarande ”auge” för öga och ”haim” för hem. Gutarna var mest handelsresande bönder och deras tal är mest beroende på att de inte har lika mycket kontakt med omvärlden eftersom att de är bosatta på en ö.
Urnordiskan blev troligtvis överrumplad av runsvenskan runt år 800 på runalfabetet med 24 tecken vart ersatt av ett nyare alfabet på 16 tecken som då vart kallad futharken, och nya ljud kommer till t.ex. ”y”, ”ä” och ”ö”. Ca 3000 skrifter har man funnit i Sverige som har varit på runsvenska

Även fast de latinska bokstäverna inte kom upp till oss i Norden förrän efter vikingatiden så kunde nordborna ändå skriva. Man skrev på den tiden med germanska tecken som kallas runor. Den äldsta runan som man har hittat är skriven el. ristad för över 2000 år sedan. Resta stenar med runinskrift finns i nordiska länder bara. Det fanns två sorters runor under Runsvenskan, normalrunorna och rökrunorna. Det enda som skiljer runorna åt är hur de ser ut. Man kan också kalla dem för olika handstilar. De flesta runristningar som finns kvar idag är uthuggna i sten, även fast det var vanligare med ristningar i trä. Eftersom träet ruttnar så finns väldigt få trärunor kvar. Ordet ”runa” betyder hemlighet. Inte alla gick över till latinska bokstäver vid runsvenskans slut, eftersom papper var dyrt så fortsatte många under en längre tid att rista meddelanden med runor på träbitar.

 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Runsvenska

Skrivet av Sebastian Westin, Eric Åkerlund och Patrik Nylén.

Fornsvenska

 

Äldre fornsvenska pratades vid året 1225-1375, kallas även klassisk fornsvenska pga. att språket var relativt stabilt och att de nedärvda ljud- och formsystemen var ganska väl bevarade. Äldre fornsvenska är en nyare mindre värdeladdad beteckning som blivit vanligare då man gått ifrån synsättet att den äldre fornsvenskan skulle vara "bättre" än den yngre.

Klassisk fornsvenskas bakre gräns utgörs av den äldsta texten skriven med latinska bokstäver, en bit av Äldre Västgötalagen som daterats till ungefär 1225. Vid mitten av 1300-talet kom den första rikssvenska lagboken "Magnus Erikssons landslag" (Magnus var då Sveriges kung). Under klassisk fornsvensk tid finner man huvudsakligen tre texttyper: Lagar, Religiösa texter och Poetiska texter

 

För att ni ska få en bättre insikt i hur språket såg ut så kommer ni får en bit ur ”Erikskrönikan” som skrevs på 1320-talet:

 

Birger jerl, then wise man.

Han loot Stockholms stad at byggia

med digert with oc mykin hyggia,

eth fagerth hus ok en godhan stadh

alla ledh swa gjort som han badh.

Thet er laas fore then sio,

swa at karela göra them enga oroo.

Then sio er god, iak sigher for whi:

nittan kyrkiosokner liggia ther i

ok um kring sion siu köpstäde.

 

 

Yngre fornsvenska användes från 1375 till 1526

 

Är en tid där det hände många olika stora språkliga förändringar i det tidigare relativa stabila språket. 1526 trycks Nya Testamentet på svenska vilket skapar startpunkten för den äldre nysvenskan och även slutet på den yngre fornsvenskan.

Den yngre fornsvenskan har ofta blivit nedvärderats i jämförelse med den klassiska fornsvenskan som ett blandspråk i upplösning. Det är först nu i nutida språkforskning som man har valt att tala om den yngre fornsvenskans utvecklingspotential och mångfald.

 

1349 kom digerdöden till Sverige och höll i sig till 1350. Den följdes av flertal epidemier under de närmsta hundra åren. Befolkningen blev mindre och många av de äldre dog i epidemierna vilket gav förutsättningar för snabba språkförändringar.

 

Under 1300-talet hade lågtyskan haft stort inflytande på handelsmän och hantverkare. Det lågtyska inflytandet kom att förändra hela språket. Det lågtyska inflytandet gjorde att svenskan fick massa nya låneord, nya prefix och suffix samt förändringar i ordföljden.

Allt i den yngre fornsvenskan var inte instabilt. Under senmedeltiden var det religiösa skriftspråket på väg att bli en etablerad norm. Vadstena kloster blev mycket viktiga för hur medeltidssvenskan skulle se ut i skrift då kloster hade en relativt stabil skriftspråkstradition. Vadstenanormen var konservativ och hade tydliga drag av götamål. Klostren kan ses som en motpol till kanslispråket som hade främmande influenser.

 

Ett exempel på hur yngre fornsvenskan såg ut är sagan om Didrik av Bern från cirka 1450:

 

Samson tog jomfrwne j sin fampn oc bar henne nidh oc satte henne vpa sin hæst oc en annan hæst hade han . ther førde han gwll oc kostelighe haffuor vpa . han wæpnade sik well oc bant sin hielm oc red sin weg . han lag lenge i en storan skogh . oc giorde sik ther et hws .

 

 

 

 

 

 

 

Äldre:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Klassisk_fornsvenska

Yngre:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Yngre_fornsvenska

 

 

 

Skriven av Sebastian Westin

Nysvenska

Nysvenskan är uppdelad i två grupper, äldre nysvenska och yngre nysvenska. Äldre nysvenskan sträcker sig från 1526 till 1732, och yngre nysvenskan pågår från 1732 till 1906.

År 1526 var ett historiskt årtal i Sverige, då Nya testamentet översattes till svenska, och femton år senare så översattes hela bibeln till svenska tack vare Gustav Vasa. 2000 exemplar av den svenska versionen av bibeln trycktes och släpptes ett exempel till alla kyrkor i landet. Tack vare den svenska versionen av bibeln så kunde det svenska folket lära sig behärska sin stavning och använda ett mer korrekt språk. Under den äldre nysvenskans tid blir även svenska Sveriges riksspråk. Den dialekt som den formella dialekten är överklassens språk i Mälardalen. Kyrkans språk ändras också till svenska. Här är ett exempel på hur nysvenskan såg ut taget ur Gustav II Vasas kungaförsäkran skriven 1611:

Vi Gustaf Adolph &c. göre vitterligit med dette vårt öpne bref, att såsom menige Sverigis rikis ständer, högre och nidrige, opå den allmennelige riksdag, som höldts i Norköping opå det år 1604, då samptychte och beviliade en arfförening om den konungslige regering här i riket således, att näst efter vår sal:e kere her faders dödelige afgång då vele de anamma och bekenna oss för deres rätte herre och regerande konung.

Under den äldre nysvenskan påverkades det svenska språket mycket av högtyskan eftersom som många tyska ämbetsmän fick arbeten i Sverige och Sverige och Tyskland handlade mycket mellan varandra. Köpa kommer till exempel från det tyska ordet kaufen. Martin Luthers tyska översättning av bibeln påverkade starkt Gustav Vasas svensköversatta bibel.

Framsidan på Gustav Vasas bibel.

Sverige låg ofta i krig under den äldre nysvenskans era, och i kriget kom många militärrelaterade ord till svenskan som till exempel korpral, marsch och soldat. När Sverige också vann så fick Sveriges befolkning en starkare nationalitetskänsla och det blev populärt att skriva på sitt egna språk. Under tiden framträdde den förste svenskspråkige författaren som skrev krönikor och kortare verser, och hans namn var Georg Stiernhielm. Under slutet av 1600-talet så blev franskan kulturspråket i hela Europa och blev en stor roll både ekonomiskt och politiskt senare i Sverige. Franskan talades mest i Sverige av adeln och svenskan fick många ord från franskan, till exempel parfym, garderob, karamell och senare garage och bandage.

År 1732 fortsatte språket att utvecklas och blev kallad idag den yngre nysvenskan. I december samma år gav Olof Von Dalin ut den första tidningen vid namn Then Swänska Argus. I den fanns satirer och kåserier och för första gången publicerades text skriven med ledigare stil.

Framsidan på Sveriges första tidning.

 

http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84ldre_nysvenska

http://sv.wikipedia.org/wiki/Yngre_nysvenska

Skrivet av Eric Åkerlund

 

Nusvenska räknas som de språk vi talar idag och ända bak till 1900 talet.
Strindberg är en stark koppling still den nusvenska epoken och hans verk Röda rummet.
De standard språket som kännetecknas under 1900-talet är risksvenskan som blev allt mer och mer i Sverige för vår masskommunikation, bl.a. genom radio och TV.
Många av våra lånade ord från engelskan kom efter andra världskrigets slut 1945.


1906 gjorde man en stor stavningsreform som gjorde att vårt språk skiljde sig allt mer ifrån Danska och Norskan och under 1943 kom förslaget från folkskollärarkåren att Svenska ska stavas som det låter t.ex. älg ska stavas älj och sova som såva. Men det gick inte igenom pga. Samhörighetsprincipen och ljudenlighetsprincipen. För att enligt ljudenlighetsprincipen skulle g bli j och gåva fortfarande skulle stavas med g och då bryts samhörighetsprincipen.

Under 1900-talet blev skriftspråket enklare med kortare meningar.
Talspråket blev stort i skrift och de ersatte ej och icke av inte. Under 1990 och 2000-talet kommer sms och chattspråket fram bland ungdomar.

Slang är för det mesta vanliga ord som har blivit vriden och kan ha fått en ny betydelse men slang kan också vara lånord som vi fått in från ett annat språk.
Slang behöver inte vara från något annat språk utan det kan vara ord som vi själva hittat på för att kunna anpassa oss till vår miljö. Många har olika tolkningar på vad som är slang och vad som är ord för att de ord som klassas som slang är sällan eller inte använd i det skriftliga språket eftersom att det inte är klassad som vardagligt språk bruk.

Slang finns i alla språk men av de språkliga toppen är den inte använd för att de accepterar inte riktigt det som vardagligt språk. Men slang är den del av språket då vi kan hitta på och leka med ord för att få det att låta roligt.

Men de skiljer sig så mycket mellan vart man bor, hur gammal man är och vilket umgänge man har samt kön och kultur så kan det skilja sig så oerhört mycket och slang kan även vara för många ett sätt att nå ut till olika människor och få sin röst hörd.

Slang är även släkt med yrkesjargongen som kan vara en svensk tolkning av ord från något annat ord som inte direkt har någon korrekt översättning i svenskan. Ibland händer det att den som talat eller skrivit ner ordet inte har orkat ta reda på motsvarande ord eller uttryck på svenska som kan ha funnits. Exempel kan hämtas från ordbehandling där sidbrytningsproblemet på engelska, t.ex. windows och orphans.I de läroböcker där de okunniga har översatt änkor och hittebarn som inte blir korrekt för en svensk tryckare som då översätter det till falska föräldrar och horungar.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nusvenska
http://sv.wikipedia.org/wiki/Slanguttryck